Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin tunnsådda befolkning blifva af politisk vigt för tsarens
ofantliga rike. Rysslands hufvudstad låg för nära finska gränsen,
för att det ej skulle vara maktpåliggande att genom fredliga
medel försäkra sig om, att intet anfall från detta håll vore att
förvänta under ett europeiskt krig, då Sverige, så utmattadt det
än var, sannolikt ej förgäfves skulle hafva manat finnarna till
gemensam strid mot den forne arffienden. Den allmänna
meningen i Sverige hade länge satt sina förhoppningar till en
politisk konjunktur, som skulle medgifva Finlands återeröfring; och
i sin nye kronprins egde Sverige nu en härförare, som, om han
läte sig ledas af landets stämning, kunde blifva en fruktansvärd
fiende.
Tanken på Finlands egendomliga ställning och dess
möjliga betydelse under en europeisk strid hade, redan innan
Armfelt beslutat att blifva finsk medborgare, sysselsatt hans
uppfinningsrika hufvud. Att betrygga sin födelsebygds
själfständighet genom att låta Finland uppträda såsom en väpnad makt i
den hotande konflikten — sådan var den djärfva tanke, som
under början af 1810, några månader sedan Fredrikshamnsfreden
beseglat Finlands eröfring, uttalades i Armfelts förtroliga
meddelanden. I bref till sin ungdomsvän general Aminoff (i Febr.
1810) har han uttryckt den åsigt, att Finlands förening med
Sverige svårligen utan våda, på grund af det geografiska läget,
skulle kunna återupprättas. Däremot skulle Norges och danska
öarnas förening med Sverige göra sistnämnda land till en
betydande sjömakt, hvars vänskap kunde blifva af vigt för Frankrike.
Vid en eventuel sammanslutning mellan Ryssland och England
mot Frankrike — att kontinentalsystemet förr eller senare måste
framkalla en dylik, därom var Armfelt lifligt öfvertygad —
borde det däremot vara i Rysslands intresse att icke behöfva
hålla 25 à 30,000 man i Finland. I stället borde Finland själf
uppställa 12,000 man, »för att agera en concert med England
och för dess subsidier. Detta åter kan ske», säger Armfelt,
»genom det att Finland lemnas åt sig själf under engelsk
garanti; att England håller en betydande flotta i Östersjön för att
soutenera sina företag; och slutligen att både för Ryssland och
England så fördelaktiga handelsrelationer formeras med Finland,
att det förra anser det landet för en mur och en ökad säkerhet,
och det senare som en entrepôt för hela ryska handeln och ett
medel att ej helt och hållet anse den bero af ryska hofvets politik.» [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
