- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
268

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petersburg, var öfverenskommelse träffad med kejsaren, att Armfelt
till hösten skulle återkomma för att öfvertaga ledningen af de
finska angelägenheterna. De förberedande öfverläggningarna hade
utfallit till ömsesidig belåtenhet; och Armfelt kunde glädja sig
åt att hans fosterland syntes gå en lyckosam framtid till mötes,
så länge det lydde under Alexanders spira.

Finne var han och ville förblifva. Med »Ryssland har jag
inga förbindelser», skref han från Åminne efter återkomsten.
»Men jag har sådana till kejsar Alexander, mitt lands välgörare,
som dessutom visat mig och de mina utomordentlig godhet. Jag
har därför måst lofva honom, dels att i händelse af krig med
Frankrike ledsaga honom till den stora armé, där han själf skulle
föra befäl, dels att för närvarande organisera den byrå för finska
ärenden, som bör finnas i Petersburg hos Finlands storfurste.
För detta uppdrag har jag icke mottagit någon lön, för att ej
komma i en beroende ställning. Allt hvad jag begärt, är ett hus
med eldning och belysning. Jag rör mig icke ur stället, om man
icke helt och hållet inrättar sig efter mitt förslag och efter de
grundsatser, som H. Kejs. M:t själf uppställt.» [1]

Det var, såsom af detta bref synes, icke endast finska
angelägenheter, som afhandlades i dessa samtal. Ej heller torde
det uteslutande hafva varit af intresse för Finland, som
Alexander varit angelägen att inhemta Armfelts råd. Ej blott
människovänlighet och liberalism, äfven statsklokheten hade förmått
kejsaren att göra sig till Finlands välgörare. Under de osäkra
förhållanden, som rådde i Europa, medan världsfreden berodde
på en nyck af Napoleon, kunde den undangömda landsändan


[1] A. till sin hustru 20/8 1811. I sina bref återkommer han ofta till
sitt beslut, att till en början, i motsats till flertalet af hans landsmän, vägra
mottagandet af förmåner för sin egen person. Ofta klagar han öfver de
oupphörliga ansökningar om enskilda förmåner och nådebevis, som ingingo till
kejsaren. Denne hade «aldrig förr än nu«, skref han längre fram, sedan han
mottagit ordförandeskapet i finska kommittén, «hört talas om Finland
annorlunda än som en tiggarkula, hvarest grâcer begärdes, och hvars hela bestånd
bestod i samtyckandet till dessa enskilda petita« (18/12 1811. Viurila). Med
dylika landsmän, som missbrukade den välvillige monarkens frikostighet, ville
Armfelt ej förblandas. «Kejsarens offert af 100,000 rubel«, skrifver han, «hade
hjälpt mig väl vid kostnaderna för nybyggnaderna [på Åminne]; men då hade
han och Finland trott, att mitt intresse förde mig, då likväl det spelar minsta
rolen i principen af mina företag. Således blir jag ferme att refusera allt
för mig, till dess saken fått den form jag vill. Nog vet jag, att man dömer
mig dels illa, dels som en narr; men jag prefererar ett blad i historien för
alla egennyttans och egoismens fördelar.« (A. till sin hustru 13/7 1811).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free