Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelts närmaste man i kommittén, hans vän Aminoff, blef
i synnerhet orolig med anledning af det buller, som åtgärderna
mot donatarierna i Gamla Finland väckte. Han gjorde sig till
deras målsman hos Armfelt: »Gör adelns gods till frälse, skref
han, och du skall med ett sådant varde bli lika så älskad och
välsignad, som motsatsen nu!» [1] Och då ryktet berättat, att den
ofvannämnde general Kopioff af kejsaren på Armfelts råd blifvit
förvisad från Petersburg, dit han kommit för att bevaka sina
ståndsbröders rättigheter, ansåg han att Armfelt därigenom
banat vägen för despotism äfven mot finnar: Kopioff egde
nämligen såsom godsegare i Gamla Finland rätt att åtnjuta skydd af
Finlands lagar. Armfelt visade i sitt svar, att ryktet var
ogrundadt; men Aminoff hade emellertid låtit sin gamle vän
oförbehållsamt veta, att »genom det förhastade och våldsamma i Gamla
Finlands förening har vår gode kejsare fått fiender»; och han
förespådde däraf vådliga följder.
I sammanhang härmed uttalade han sig med vänskapens
uppriktighet öfver Armfelts verksamhet såsom finsk statsman i
allmänhet på ett sätt, som icke saknar intresse, om ock den
starka färgläggningen torde böra tillskrifvas en tillfällig
stämning. »Hvem, om icke jag, skrifver Aminoff, känner ädelheten i
uppsåtet, föresatsen i dina handlingar att gagna och tjena den
välsignade regenten? Men om sättet att komma dit, äro vi icke
ense och torde aldrig bli». Han varnar för de olycksbringande
följderna af Armfelts ovarsamhet och för hans »stundom öppna
maktspråk med ryska ministrarna. Måhända,» fortsätter han,
»förr eller senare, då tyglarna återfalla i deras händer, skall hela
makten af deras ovilja först drabba oss här, därefter öfversvämma
vårt arma land. Är det då en omöjlighet att komma till samma
påräknade resultater genom foglighet, vänskaplighet, harmoniens
bibehållande, i stället för öfvermod och maktspråk? Min vän!
Om jag älskat och älskar dig, må Gud vittna och mina
oafbrutna gärningar; men lika oafbrutet bekänner jag, att jag icke
kan sålunda approbera ditt sätt att sköta fäderneslandets affärer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
