Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till honom (26/11 1813) följande bref, som i vissa afseenden är
upplysande för frågans historia. »Att taga det violenta parti,
nämligen att lemna all befattning med regementet, går ej an nu:
1:o för det att kejsaren själf uppdragit Er det, och således hans
samtycke fordras; 2:o för att ej spela gökarnas spel, som ej
önska annat än att se Er ur brädet, för att sedermera få göra
main basse på detta regemente, hvars hela formation är en så
komplett parodi på indolentia Aboensis. Se här mitt råd. Skrif
gubben [1] till beskedligt och moderat; gör honom en exposé af
sanningen, af principen till allt; visa honom prins Gortschakow
i perspektif som den, hvilken verkligen gaf Er första idén och
äfven moyenerna, dem hans bureau sedermera bortkrånglat; och
sluta med att bedja gubben skaffa Er utaf med befälet genom
anmälan hos kejsaren, som sjelf nommément chargerat Er af allt
och exigerat, det Ni skulle behålla det. Detta kan jag allt
affirmera, som en dagssanning». — Om rådet följdes, är obekant;
men det synes, att Armfelt ansåg sig säkrare kunna påräkna
understöd för hela företaget på högsta ort i Petersburg än hos
de ledande männen i Finland. Särskildt misstrodde han, som det
heter i samma bref, »de kortsynta och afundsjuka figurer, som
leka blindbock på Auras stränder».
I sammanhang med tvisten om de finska militärfrågorna
må här omnämnas en annan misshällighet från samma tid. Den
sträckte sig äfven till den finska kommitténs egen krets i
Petersburg. Det var af vigt under de krigiska utsigterna 1812, då
Finlands armering var på dagordningen, att inom landet behålla
så många finska officerare som möjligt. Armfelt fann det vara
»oanständigt, opatriotiskt och hufvudlöst», att finska officerare
under dåvarande förhållanden sökte att få gå i svensk tjenst. [2]
För att förebygga en emigration af finska officerare utfärdades
då, på hösten 1812, ett påbud, att de finska officerare, som ville
öfverflytta till Sverige, skulle återbära de löner, som de sedan
freden uppburit. Denna förordning, som af omständigheterna
kunde synas berättigad, väckte lifligt missnöje, särskildt inom
Finlands militära kretsar; och den lades finska kommittén till
last, särskildt dess ordförande och statssekreteraren baron
Rehbinder. [3] Däraf framkallades en långvarig brytning mellan
dem och Armfelts gamle vän Aminoff, som ansåg denna åtgärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
