- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
317

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

accusera kommittén för något, men man påstår, att den är
tyckmycken, ömtålig och ej indulgent, då man gör representationer
m. m. Kanske är det så; men sölar gör ej kommittén, såsom
de små Alexandrarna i konseljen». [1] Med någon synnerlig
aktning yttrade han sig i allmänhet icke om dessa sina finska
ämbetsbröder. I den första statsskrift rörande Finland, som han
öfverlemnade till kejsaren kort före kommitténs definitiva
bildande, karakteriserade han regeringskonseljen såsom bestående af
män, »som saknade vana vid större angelägenheters behandling;
deras synvidd och deras tillvägagående vittnade mindre om
begåfning än om rena och hederliga afsigter». [2] Och längre fram,
då tvistefrågorna yppade sig, och den fortlöpande kritiken från
Åbo beskäftigt frambars till Petersburg, sparade han, efter sin
vanliga sed i uppretade ögonblick, ej på hårda tillmälen, hvilka
det säkerligen vore orätt, äfven mot Armfelts eget minne, att
taga efter bokstafven. [3] Oftast äro dessa utbrott föranledda
af det motstånd, som från Åbo gjordes mot hufvudstadens
förläggande till Helsingfors; klagomål däröfver ingingo ofta från
Armfelts vänner, landshöfdingen i Nylands län Fr. Stjernvall och
A. Ehrenström, som båda med ifver och skicklighet arbetade för
Helsingfors’ omskapning.

Bittert klagade Armfelt redan i början af sin bana som
finsk statsman öfver den otacksamhet, som han förmente sig
hafva rönt af Finland. »Dem, som nu bebo den jorden, kan
Gud i himmelen ej förnöja. Afund, dumhet, lust att bedöma
utan kännedom af det de bedöma, liknöjdhet om allmänt väl,
värma och nit blott för enskildt intresse, ett omätligt
aflägsnande från all esprit public; med ett ord, alla fel och laster, som
bereda staters fall och som närma människoslägtet till djurriket
— på det viset har jag fått lära känna mina landsmäns
tacksamma och kloka känslor för allt, hvad på fyra månader man
för dem velat göra och gjort. Detta skulle göra mig högst
olycklig, om en enda sak funnes, ett enda faktum, hvaruti mig
kunde förebrås brist på ömhet för det allmänna, brott mot


[1] 5/7 1812 (Rilax).
[2] «Aperçu de la situation actuelle de la Finlande«, 31/10 1811.
Gynnsamt utfaller dock hans omdöme öfver justitiedepartementet, samt om chefen
för ekonomidepartementet, baron Mannerheim, om hvilken han äfven i sina
enskilda bref alltid yttrar sig med mycken aktning.
[3] Åbo vore en «infam håla«, med «trähufvuden, barbarer och bofvar«;
«man borde då och då låta, som Alcibiades, hugga rumpan af en hund och
släppa den på regeringskonseljens gård, pour donner à ces messieurs une
matière de réflexions, digne de leur perspicacité« o. s. v. (Till Aminoff, 5/8
1812, till Ehrenström 20/4 1814.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free