Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudstad ansågo sig tryggade för Bonapartes förföljelse. Bland de
franska emigranterna i denna krets märktes den bekante
krigaren och memoarförfattaren grefve d’Allonville och den ryktbare
legitimistiske skriftställaren och filosofen grefve Joseph de
Maistre, som här innehade en qvasi-diplomatisk ställning såsom
ombud för den landsflyktige konungen af Sardinien. Dit hörde
markis Paulucci, en italiensk officer, som efter växlande öden
och efter ett framgångsrikt fälttåg i Georgien anländt till
Petersburg och där hastigt intagit en inflytelserik ställning. [1] Här
syntes äfven den polske patrioten grefve Mikael Oginski, som i
Petersburg arbetade för Polens befrielse, i förhoppning att på
Alexanders ädelmod och liberala tänkesätt vore mera att bygga
än på Napoleons dunkla förespeglingar. I denna krets råkades
äfven Rysslands främste män, amiralen Mordvinow, kejsarens
ungdomsvän Novosiltzow, m. fl.
Ryktbarast af alla de Bonapartes fiender, som under år
1812 samlades i Petersburg, var den preussiske ex-ministern baron
von Stein, den man, som ansetts hafva haft största förtjensten af
att Alexander, oaktadt olyckorna i krigets början, fasthöll sin
föresats om krig på lif och död — en ståndpunkt, som Armfelt
från början intagit. Den tyske statsmannens skaplynne var för
mycket skildt från Armfelts, för att någon egentlig sympati
mellan dessa meningsfränder skulle kunna uppstå. För Finlands
och Sveriges angelägenheter i världsstriden saknade Stein det
intresse, som besjälade Armfelt jämte hatet mot »korsikanen».
Att Sveriges »lilliputtiska angelägenheter» under krigets gång af
Alexander inblandats i hans politik, beklagade Stein öfvermodigt;
och för Finlands statssekreterare, den ädle Rehbinder, förklarade
han, att kejsaren gjort orätt att ej förvandla Finland till en
rysk provins. [2] Han skildrar Armfelt såsom »gewandt und
rührig;» hans åsigter vore kloka (»gescheut»), men ginge ej på
djupet, och han saknade grundlighet och stadga; mindre genom
öfvertygelsens kraft än genom sidoinflytelser inverkade han på
ärendenas gång. [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
