Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med mera sympati än Armfelt bedömes af Stein, hvilken
äfven som statsman behöll något af den lärde tyskens
tungroddhet, skildras han vid denna tid af den ofvannämnde franske
emigranten grefve d’Allonville, som genom bildningsgång och
särskildt genom sina militära intressen stod honom personligen
närmare. Han nämner Armfelt i första rummet såsom den som,
oberoende af tsarens ministrar, vid denna tid ledde sakernas
gång: Stein var i hans ögon endast ett af Armfelts »mest
använda redskap». »Armfelts minne», säger han, »skall alltid
förblifva mig kärt ... I Ryssland förstod man att uppskatta hans
erfarenhet och hans förmåga, och under en tid var han
styrelsens hufvudledare. Få människor hafva till den grad egt lysande
själsgåfvor, snabb och vidsträckt uppfattning, en oerhörd lätthet
att arbeta. Han syntes veta allt, och hans enda fel var att på
samma gång omfatta för mycket. Han förlorade sitt inflytande
i det ögonblick, då hans förmåga var som mest nödvändig för
det land, som han tjente med ifver.» [1]
Med förvåning sågo ej minst Armfelts forna landsmän i
Sverige den växande gunst hos Alexander, som hastigt gjorde
honom till en makt i Petersburg. Sveriges representant i
Petersburg efter Stedingks afresa sommaren 1811, den gamle chargé
d’affaires Schenbom, och efter honom grefve Karl Löwenhjelm
yttrade sig ofta i sina depescher härom, på samma gång som
de tacksamt erkände de verkliga tjenster, Armfelt i sin nya
ställning gjorde sitt gamla fädernesland. Ordnandet af svenskars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
