- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
367

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hären. I ett bref till sin dotter några dagar senare underrättar
Armfelt på följande sätt om sitt beslut, efter att i hastiga drag
hafva skildrat reträtten till Smolensk:

»Vi äro här församlade med ofantliga massor, men vi veta
icke, hvad vi skola göra, och låta Bonaparte vara verksam i
stället. Kejsarens frånvaro är olycksbringande; jag förlorar
hufvudet däröfver. Också har jag begärt att få resa härifrån, ty
här blir till slut en riktig grenier a coups de poing. Mitt
hufvud lider och hela min sinnesförfattning, och jag skulle
föredraga, att hvarje dag vara i elden och hos förposterna, framför
min högst kritiska och obehagliga belägenhet här.» Han
tillägger: »Du talar om, hvad en kula kan uträtta! När man är 55
år och sjuklig som jag, behöfves ingen kula för att göra slut på
lifvet. Det finnes så många andra goda skäl för att upphöra
att vara till.»

I sitt bref till kejsaren begärde Armfelt att få begifva sig
till Petersburg, hvarest de finska angelägenheterna kräfde hans
närvaro, och att sedan draga sig tillbaka till Finland. Han
synes därjämte, att döma af kejsarens svar, hafva gifvit luft åt
sin misstämning och uttryckt sin farhåga, att han förlorat
kejsarens förtroende. [1]

Kejsarens svar, dateradt d. 28 Juli (8 Aug.), synes visa att
dessa farhågor varit fullkomligt ogrundade. Han förklarar där,
hvarför Armfelt ej blifvit anmodad att ledsaga honom på resan
till Moskva, och försäkrar »på sitt hedersord», att hans
förtroende för Armfelt snarare ökats än minskats, sedan erfarenheten
visat, att denne haft rätt i många stycken. Det begärda
tillståndet att resa till Petersburg beviljades, men däremot ville
kejsaren icke höra talas om, att Armfelt skulle lemna de finska
ärendenas ledning. Han väntade, då detta bref skrefs, på
underrättelser från Sverige för att strax därpå begifva sig till mötet
i Åbo med kronprinsen af Sverige. Med otålighet afbidade han


[1] Konceptet till detta bref har icke blifvit bevaradt bland Armfelts
papper. I Schinkels Minnen, IX: 235, finnes infördt ett bref från Armfelt till
kejsaren, hvari han klagar öfver att vara «beröfvad lyckan att på ärans fält«
få åtfölja honom, och talar om, att «justifiera sig och att lemna det offentliga
lifvet«. Där uppgifves äfven, att detta bref skulle hafva varit skrifvit 1813
med anledning af det förmenta förbud för Armfelt att inställa sig vid
kejsarens högqvarter (se ofvan s. 356), som på vägen skulle hafva mött honom i
Vilna. Såsom redan är nämndt, har Armfelt aldrig gjort någon resa till
Vilna 1813; och detta bref synes snarare vara just det här i texten omtalta,
som skrefs från Smolensk, under intrycket att han «ej längre var så väl som
förr« med kejsaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free