Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hären. I ett bref till sin dotter några dagar senare underrättar
Armfelt på följande sätt om sitt beslut, efter att i hastiga drag
hafva skildrat reträtten till Smolensk:
»Vi äro här församlade med ofantliga massor, men vi veta
icke, hvad vi skola göra, och låta Bonaparte vara verksam i
stället. Kejsarens frånvaro är olycksbringande; jag förlorar
hufvudet däröfver. Också har jag begärt att få resa härifrån, ty
här blir till slut en riktig grenier a coups de poing. Mitt
hufvud lider och hela min sinnesförfattning, och jag skulle
föredraga, att hvarje dag vara i elden och hos förposterna, framför
min högst kritiska och obehagliga belägenhet här.» Han
tillägger: »Du talar om, hvad en kula kan uträtta! När man är 55
år och sjuklig som jag, behöfves ingen kula för att göra slut på
lifvet. Det finnes så många andra goda skäl för att upphöra
att vara till.»
I sitt bref till kejsaren begärde Armfelt att få begifva sig
till Petersburg, hvarest de finska angelägenheterna kräfde hans
närvaro, och att sedan draga sig tillbaka till Finland. Han
synes därjämte, att döma af kejsarens svar, hafva gifvit luft åt
sin misstämning och uttryckt sin farhåga, att han förlorat
kejsarens förtroende. [1]
Kejsarens svar, dateradt d. 28 Juli (8 Aug.), synes visa att
dessa farhågor varit fullkomligt ogrundade. Han förklarar där,
hvarför Armfelt ej blifvit anmodad att ledsaga honom på resan
till Moskva, och försäkrar »på sitt hedersord», att hans
förtroende för Armfelt snarare ökats än minskats, sedan erfarenheten
visat, att denne haft rätt i många stycken. Det begärda
tillståndet att resa till Petersburg beviljades, men däremot ville
kejsaren icke höra talas om, att Armfelt skulle lemna de finska
ärendenas ledning. Han väntade, då detta bref skrefs, på
underrättelser från Sverige för att strax därpå begifva sig till mötet
i Åbo med kronprinsen af Sverige. Med otålighet afbidade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
