388 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framställt i början af 1812, hade han sedermera uppgifvit; och
vid mötet i Åbo hade han för kronprinsen af Sverige uttalat den
åsigt, att detta land borde eröfras i Tyskland, såsom ock skedde.
Kejsaren hade lofvat, att Norge skulle bli belöningen för
Sveriges förbund med Ryssland, och Armfelt visste att han ärnade
hålla sitt löfte. I Karl Johan såg han vid fälttågets början den
man, som jämte Alexander skulle utföra det stora värfvet,
Europas befrielse: han ansåg honom »färdig», säger han i ett bref,
»att vinna en ryktbarhet, som ödet förnekade Henrik IV och
Gustaf den store i det ögonblick, då de skulle blifva Europas
fredsstiftare och beherskare». [1] Icke minst väckte kronprinsens
maktställning i Sverige Armfelts förvåning. Han »är skapad att
göra underverk», skref han i ett bref under sommarfälttåget i
Ryssland; »säkerligen är det utan exempel i Sveriges historia
att förmå en riksdag att gå så, som den som nu pågår i
Örebro. [2] På våren 1813, då ett förslag att anordna en stor
expedition mot Frankrikes kuster lemnats till Alexander af den
gamle Dumouriez, uttryckte Armfelt lifligt sin önskan att
kronprinsen af Sverige måtte antaga öfverbefälet härvid.
»Fransoserna minnas litet eller intet Bourbon, Condé, m. m.; men
Bernadotte och Moreau äro dem bekanta, och under deras fanor
hafva de sett sig segrande och mindre hatade än nu.» [3]

Den norska frågan hade bestämt Sveriges deltagande i
kriget och blef äfven, såsom kändt är, af afgörande vigt för hela
Karl Johans uppträdande. I en viss grad fann sig Armfelt
besviken genom den hufvudsakliga vigt, som härvid fästes af
kronprinsen, redan innan han öppnat sitt fälttåg, och ännu mera
under dess gång. Tonen i hans förtroliga bref om Karl Johan blir
en annan; misstroget följas dennes åtgärder; någon gång
framskymta under denna stämning t. o. m. de gamla tankarna på
gustavianska arfföljden, hvilka under de närmast föregående
åren synas hafva varit lagda åsido. [4]

[1] Armfelts bref 12/3 1813 till Gyllensköld (?), tr. i Schinkel, Bihang
III, 135.
[2] Till J. De la Gardie 12/7 1812 (Lunds Univ.-Bibl.).
[3] Till Ehrenström 7/4 1813. «Franska revolutionen«, skref Armfelt
till K. Stjernvall 20/8 Okt. 1813, «som oaktadt sina blodiga hufvuddrag, alltid
varit grundad på svaghet och laster, har bragt la théorie des jactances et de
la peur till ett system, som skall räcka, så länge Bonaparte lefver, ehuru en
Moreau, en Bernadotte och en Stein m. fl. kunna ibland rycka bort ett
irrbloss och visa ett sannare ljus.«
[4] Han skrifver t. ex. till Ehrenström 31/3 1813: «Att man är så skygg
och skuggrädd i Sverige hör till dem, som nu styra. För kronprinsen är
ingen fara, som han bär sig åt; men för hans son är det helt annorlunda.
Celui-là aura de la peine à rester les pieds dans l’étrier, ty han och prins
Gustaf äro lika goda kålsupare, med den skillnad, att den senare har le bon
droit, ganska oförminskad, på sin sida.« Han ansåg, heter det kort därefter,
att prins Oscar «aldrig kan få faderns brillant och réputation.« — Efter
fälttågets slut berättar Armfelt från Petersburg, att i ett ryskt blad uppgifvits,
att kronprinsen hade «den generositeten att lemna sin plats åt prins Gustaf
mot en indemnisation m. m.«, samt att svenska generalkonsuln med anledning
af detta «tryckfel« ingifvit en not (1/6 1814). — Yttranden af Jos. de Maistre
visa den åsigt, som i legitimistiska kretsar hystes om den möjliga vinsten af
Karl Johans deltagande i kriget. «S’il venait à faire une bonne trouée de
sergent, les souverains pourraient s’y jeter et passer, comme dans les mains
du brodeur une aiguille de fer fait passer un fil d’or, qui demeure en place,
tandis que le chétif instrument devient inutile ... Il est nullement probable
que ce personnage commence une race royale en Suède.« (Corresp. dipl. I:
53: jfr I: 214).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/33/0395.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 / 388 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|