Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
vad Sokrates var för en, och sedan», säger Äbergson
viskande, »sedan talar du om det för mig!» varpå
Åbergson med värdighet höjer det påfyllda bourgogneglaset
halvvägs.
Turkens erinring har nu fått fäste i lektor Björkmans
bok där han läst första sidan och särskilt
begynnelseorden: »Vem har icke hört talas om Sokrates,
Forntidens visaste man?»
»Han var Forntidens visaste man», svarar Turken
raskt och utan tvekan.
Hr Åbergson ser tungt forskande på Turken men
ändrar för ögonblicket sina avsikter, rätar på sig och för
glaset till munnen, blundar, vaggar tämligen fort fram
och åter på huvudet och låter det exakt tempererade
vinet påverka nervspetsarna. När efter åtskilliga
vagg-ningar smakens mottaglighet känns vara hög, öppnar
han försiktigt ögonen till en beslöjad, stel blick åt
glasets inre, och sväljer hälften. Ögonen halvslutas åter,
öppnas strax igen och fixera Turken med ett klarvaket
blänkande, stort och allvarligt uttryck.
»Johannes», säger han med lågmält, nitiskt allvar,
»när slutade Forntiden?»
»Den slutade med Emund Gamle», säger Turken vars
stillsamma skådande mer och mer ofrånvänt riktar
sig på målsmannen, i en stigande, förnöjd hypnos, där
tillbud till ett småleende redan visar sig.
»Emund Gamle?» säger Åbergson ogillande. »Då
var han ju yngre än Sokrates eller hur? Har du tänkt
på det? Men, men, men — nu ska du inte skjuta fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
