Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
med Emund Gamle, vem hade för resten bett honom
göra slut på Forntiden? Och vem hade lovt honom att
ta sig tillnamn som han omöjligt inte kan ha varit född
med? Jag vill inte höra talas om honom. Jag vill ha
reda på Sokrates, för tu-u-san» säger Åbergson i ömt
påträngande tonfall, »och särdeles om han har gjort
nånting eller sagt nånting som kan vara bra för min
affär eller för mitt hus i största allmänhet eller
åtminstone för dig, Johannes. Eller nånting, förstår du
Johannes, som man kan lägga i maten, salta eller peppra
med, förstår du?»
»Han hade daimonion», säger Turken tveksamt.
»Vad hör mitt öra?» dundrar Hr Åbergson och
släpper soppsleven. »Va’ i Herrans namn», säger han
dystert, »hur hade han fått det?»
Helt plötsligt för Turkens inre syn skymta flera rader
fram ur den grekiska läseboken eller rättare sagt ur dess
handskrivna hemliga svenska översättning, »lunsen»
kallad, och han tecknar Sokrates’ bild i raska drag:
»’Redan i barndomen brukade Sokrates höra en
varnande stämma tydligt giva sig tillkänna i hans inre så
snart han var i begrepp att säga eller göra någonting
orätt. Det är denna sedliga takt, som man har kallat
Sokrates daimonion’»
»Nå nå, nå då så!» säger Åbergson märkbart lugnare
och får samtidigt en tanke som för en stund avbryter
det lärda samtalet. Det var verkligen eget att han
häromdagen kunde tvärt på skivan svara nej till ett
mycket hövligt anbud att gå in i Enskilda Bankens styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
