Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
ken blev sur, om det i huset spelades annan musik än
han godkände. Han ville på inga villkor höra
Spontini vars opera »Vestalen» just uppfördes i Stockholm
1823; snart sagt ingenting som påminde om italienare
och fransmän. Kocken hade bestämt sig för tysk och
österrikisk musik, han ville av det nya höra K. M.
v. Webers »Preciösa» och »Friskytten», Mozarts
symfonier, hans »Trollflöjten», »Don Juan», »Figaros
bröllop» och ett och annat ur »Titus». Han kunde ej
längre fullt värdera kupletterna ur »Vattendragaren» av
Cherubini, men godkände fortfarande ouvertyren till
»Alceste» av Gluck.
Det blandade innehållet i de periodiska musikhäftena
»Musikaliskt Tidsfördriv» och »Musikaliskt Allehanda»
blev honom en leda. Vi måste återge ett par verser
(1823) ur »Allehanda» som kunna anslå en tidston både
i ord och aningsvis i melodi:
»Lät oss i mÖTka lunden gå
där vi av vestan kyssar få» — — —
o. s. v.
»Milda kärlek,
Himla låga stundom så tjusande öm!
O! vi byter
Du till plåga snart denna smickrande dröm!» — — —
o. s. v.
För all del! Verserna stå ju i höjd med operatexter
av erkänd klassicitet. Den senare versen är väl t. o. m.
snarare över än under deras flertal, ja den är rätt
vacker. Men »Tidsfördrivets» och »Allehandas» melodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
