Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
och ackompanjemang höjde sig ej över orden som de
klassiska operorna göra, utan var av samma börd som
verserna. Och i alla händelser fick Kocken en stigande
motvilja mot musikaliska »gallerier» och särskilt mot
»Allehanda», som, tryckt i Stockholm, hade följande
påskrift: »Dessa blad utlämnas varje Torsdag till
respektive Prenumeranter i Deléns & Comp:nie Bokhandel.»
Varje vecka, tyvärr, fick Kockens motvilja alltså en
eldande pust ur »Allehandas» blåsbälg och det hjälpte
inte att »Allehanda» styckevis innehöll »Friskytten»
m. m. som han tyckte om.
Vad han (i fullt samförstånd med socknens
organist) egentligen ville höra numera det fanns i själva
verket på ett helt annat plan där noga taget ej ens
v. Weber eller ens Mozart voro hemmahörande. Det var
den i strängaste mening klassiska musiken, den större
evighetens återljud: Sebastian Bachs kyrkokantater,
»Passioner» och fugor; Handel: t. ex. oratorierna
»Messias» och »Judas Mackabeus»; Haydn: t. ex.
»Skapelsen» och »Årstiderna»; och numera framför allt
Beethoven i alla arter. Av svensk musik ville han höra
folkmelodierna och åtskilligt av Haeffner som ju för
övrigt också han var tysk. Man kände att Kockens
ögonkast mot pianofortet, då »Allehanda» var i farten,
studsade upp mot familjen som en ej alltför liten svordom.
Vid ungefär samma tid, i början och mitten av
1820-talet, var hans ställning till matlagning och servering
följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
