Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Han hade där baronen till sin principal, ty den snälla
familjen ville ej stöta sig med Beethoven.
Emanuel-sons matlagning var mer än någonsin erkänd
första-rangskonst, hans temperaturer, hans uppläggning,
garnering och dekorering likaså — allt detta var känt och
erkänt på stället och inom hela umgängeskretsen. Men
Emanuelsons personliga läggning, uppenbarad i maten,
hade blivit mer och mer kontemplativ utan den
måttlighet som passar för ett stort bord. Och bordet var ofta
och långa tider stort på Krapperup. Han höjde
kvaliteten men minskade rätternas antal undan för undan; gick
ner en gång ända till fem och kunde inte drivas upp igen
längre än till sju, åtta. Han ville ned till fyra! —
samma antal som han lyckats pressa fast vid det
djupaste vardagslaget! Han envisades dessutom alltjämt
i det att de varma rätternas inbärning och servering
måste göras med Kockens egen hand eller under hans
personliga uppsikt.
Ett stort bord är en demokrati med ytligt fladdrande,
distraherande, störande samtal lämpade för alla; eller
också med en konventionell fraseologi vars okänsliga
enahanda verkar åt samma håll: man kan möjligen äta
mycket — och det gillade Emanuelson, som log åt
regeln »litet men fint» — men man förlorar känningen med
tingens inre väsen, deras individuella naturbehag,
deras av Gud givna lätta dofter, deras väsens andedräkt
som uppfångas av ett halvreligiöst sinne mitt emellan
lukt och smak.
Ett stort middagsbord är som att äta under en taffel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
