Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
tade hamrandet med ett otäckt flatskratt som tycktes
komma från verkstaden. Kasparson sprang upp ur
sängen och fram till dörröppningen. Ingen fanns i
verkstaden, som låg i klar månbelysning. Men som han stod
där, fick han se något röra sig bakom en stol i en skum
vrå och hörde därifrån ett sakta fnissande. Han sprang
dit och gav ankomstsignal med en spark. Men det var
ingen där. Det som rört sig fanns emellertid, ty det
spreds nu under mångstämmiga flatskratt utefter och
uppåt väggarna: det var ett helt skuggspel av större och
mindre mänskliga skepnader, likt rörliga kolteckningar
som fyllde väggytorna, det ena lagret utanpå det andra;
han såg dem så småningom fler och fler, och de voro
oräkneliga.
»Håll tyst här!» ropade Kasparson för att
säga-något. — Det gemena gapandet tystnade då, men under
fnissningar likt prasslet i en stor sjövass, ordnade sig
hela sällskapet på några ögonblick i rader som
amfiteatraliskt sköto upp över varandra från golv till tak,
och som skenbart gåvo ett djupt perspektiv: oförskämt
skenbart, ty väggen syntes likafullt tvärs igenom hela
denna sky av vittnen. Kasparson spottade mitt i högen
— effekten blev kiknande fnissningar runtom. Ett tu
tre hade var och en sin tidning i handen och pincené på
näsan; alla sågo några sekunder i tidningen och därifrån
på Världens Sista Länstol som fanns i rummet. Därvid
brister det lös ett flatskratt som lyfter taket av huset
ett litet stycke, och De Oräkneliga försvinna ut i det
fria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
