Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Mera var det ej, men det var tänkvärt att
Kasparson på morgonen funnit skrubbsår på högra foten och
att Wilhelm sade sig ha hört buller under natten fast
han ej sett efter vad det var.
Kasparson och Wilhelm skildes åt, ty Kasparson lade
sig denna gång att sova påklädd ute, nere på
sjöstranden.
Men ej heller den natten blev lugn.
Nu också började det med hammarslag, som denna
gång intonerade en brädfodring av hela Skelderviken,
vilken raskt betäcktes med ett landfast golv. Men dettas
gärningsmän läto ej se sig. Bäst det var hörde
Kasparson ett slammer uppåt land, vände på huvudet och
fick se Världens Sista Länstol, hög, stor och värdig,
komma rullande på sina mässingstrissor, utför backen
från gården, sträckande armarna framför sig som den
gamle blinde Harald Hildetand då han med ett
slagsvärd i vardera handen åkte in i Bråvallaslaget.
Kämpen Ubbe var med honom: en väldig gammal
björkstock från verkstaden, som skuttade fram på sina
stympade masurrötter; jord och stenar yrde ikring honom
och snett uppåt sträckte han hotande den grova, ett par
alnar långa gren som för sin användbarhet hade
sparats då Ubbe blev fälld och skalad och hemkörd från
skogen. Efter detta par följde med tunga hopp ett
flertal, som det tycktes alla övriga virkesklamparna från
verkstaden av inhemsk växt: björk, bok, furu och andra.
De bildade en oregelbunden svinfylking med sina främste
i spetsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
