Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
ens ta en bok eller ett papper med sig. Det var ett
lättvindigt slags redovisning, men den som vid dessa
tillfällen syntes besvärad var likväl ej Wilhelm utan
gubben Johanson, han såg ut som han vore skyldig till
vanvördnaden att ha föranlett sin egen fader och målsman
att göra reda för det blivande arvet.
Gubben var helt enkelt en förbannad lort inne i
affären och dugde till ingenting.
Han hade inga idéer av något slag, och det kunde
ju så vara, han kunde ju ha fått gå på i de gamla
gängorna och det hade gått ändå, men de gamla
gängorna rostade för honom, allting skulle ha rostat under
hans händer om inte konkurrenterna hade varit ungefär
lika kravliga som han själv.
Det var inte så att han var för redbar som köpman,
visst inte, han hade knappt tilltro till någon annan
handelsvinst än den som småstals på sorter och mått och
vikt i lilla diverset, så som han blivit upplärd i sin
ungdom.
Han var inte intresserad av hela saken, däri satt det.
Förstånd hade han, men vad räckte det till?
Framgången betydde ingenting för honom. Han var
nöjd bara han hade vad han behövde för tillfället, och
då han var nöjd gjorde han inte en tiondel av vad han
borde göra, han saktade av tills han fick fart igen av
svårigheterna som voro ideliga första tiden Wilhelm
var där.
Noga taget var det ju sà att det var Wilhelm själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
