Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
som hade förstört honom genom att rycka upp affären,
gubben var ojämförligt bättre strax i början. Före
Wilhelms tid hade han nog levat och verkat egentligen på
sitt affärstrassel som han hade att göra utväg för snart
sagt var dag. Han hade haft piskan över sig och då hade
han kunnat arbeta, men släppt av igen samma dag han
inte längre kände snärten. Och samma dag han inte
kände den så glömde han den också. Det var en
förbannad människa att kunna glömma! Gu’ vet om han inte
när allt kom omkring var en satans karl med krafter som
en oxe, fastän han inte hade kommit på sin rätta plats!
Gubben hade lagt sig till med ett hjärtfel som han
tycktes kunna ha eller inte ha alltefter som det passade
sig. Blev det fråga om affärer hade han hjärtfel och
kunde knappt gå och stå. Var frun på dåligt humör
fick han också hjärtfel. Men om frun höll sig hygglig
— det var nog inte många veckor på året — och helst om
hon var borta någon dag och gubben var ensam hemma
med Märta, som han tyckte om, då hade han inte
hjärtfel utan var nyter och pigg som en abborre.
Trädgårdsmästare skulle han ha blivit, det förstod han sig på, eller
kanske vetenskapsman av något slag, och bättre gift
skulle han ha blivit så hade han kanske aldrig fått sina
inbillningar.
Gubben var en lort och en förbannat hygglig karl, den
enda stadsbo som Wilhelm någon gång gick in till utan
ärende.
Sedan många år hade ju Wilhelm funderat på att
bestjäla gubben på hans affär, givetvis i fullt lagliga for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
