Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
en mästare i konsten att fånga och vrida om armen på
den som drog kniv, så att denna föll beskedligt till
golvet. Men klokt och tolerant lät han svågrar, kusiner
och sysslingar obehindrat ge på varandra med
knytnävarna och någon gång även med vedträn och stolar.
Coriolanus, vars patriarkaliska värdighet ingen
förnärmade, såg intresserad på vid sådana tillfällen.
Så gjorde också den småleende Pauline, och då
utrymmet så tillät, avrundade hon intrycket genom en
kort men mer än vanligt temperamentfull solodans,
utförd med bakåtlutat huvud och armarna korsade bakom
midjan; varpå hon ömt hjälpte de blesserade att tvätta
bort blodspåren.
Pauline klädde sig grant, men stilfullt. Hon var
Coriolani ögonsten och hade före Wilhelms tid fått följa
pappa Coriolanus till Stockholm två gånger och en gång
ända till Ingermanland och Petersburg.
På den Petersburgsresan var det som Coriolanus
gjorde ett av sina stora drag.
Han kom i vägen för en annan hästkännare, den
Ingermanländske godsägaren, gardesryttmästaren Ohoj
Ohojowitsch (vilkens familjenamn vi ej anse oss böra
nämna) och fängslade honom med en finsk travare om
vars skäliga pris det ackorderades både vidlyftigt och
hetsigt på ett mycket underligt språk, som delvis
påminde om tyska, men flitigare talades med fingrarna,
och med ett mer än lidelsefullt minspel som på
rytt-mästarens sida åtföljdes av stönande svordomar och små
hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
