Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io9
uppehålla sig vid, men som hon förr inte gjort till någon
större huvudsak: han var, trots sitt ogillande av svåger
Pauli bedrifter, inte så alldeles extra pålitligt trogen.
Det där var nog illa, men det var i Napoleonernas
egen stil; och det kunde ha gått över.
Det där var, sanna våra välbetänkta ord, ej så mycket
mot det att Wilhelm redan efter ett par år återgick till
sitt forna naturtillstånd beträffande klädsel, kamning,
rakning och sådant.
Sista modet med dithörande polisongtussar,
framkam-mat hår vid öronen, sorgfälligt vridna mustascher,
kulört cylinderhatt om söndagarna m. m., m. m. — det
försvann efter hand från hans person. Den ärade
läsaren har jämte oss sett Pauline, vi ha sett och se henne
för våra ögon och behöva inte mer för att veta att hon
ett stycke väg inom sina områden var en snillrik
psykolog — liksom varje behagfull kvinna är det — och hon
anade alltså att det där med förenklingarna hos
Trubaduren betydde något mycket betydelsefullt, mycket
farligt: det betydde att hon höll på att mista sitt förra
inflytande. Och det i sin tur betydde att hon ej längre
var vacker i hans ögon. Denna aning kom mycket
riktigt över henne redan då Wilhelm, utan att fråga,
rakade bort den lilla pipskäggstofsen som han fann
överflödig: detta var egentligen sista aktens första scen. Och
i samma mån alla onödiga tofsar försvunno, återfick
Wilhelm sina gamla ungkarlsböjelser för fiskeriet och
för skogs fågel jakten och för kallbaden ’dagligdags både
vinter och sommar. Han gick i friluftslivets blårandiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
