Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
skjortärmar veckan igenom och plaskade med badvatten
i sängkammaren då han var hemma.
»Va fan, du får väl se till honom lite mer», sade
Coriolanus åt Pauline. »Han börjar ju sluska till igen.»
Ack! Svärfar Coriolani världsmannaöga det vakade
nog från sin etikettsynpunkt, men han såg ej i botten
på saken. Pauline åter hon anade mera, hon anade och
såg en av livets stora tragedier sättas i scen med små
toalettmedel.
Precis på pricken visste hon snart innebörden i en
ful tanke som Trubaduren börjat sysselsätta sig med: ett
fult ord mot henne som han börjat invärtes vända på
tungan men som han aldrig hade uttalat: det var ordet
dödkött.
Trubaduren var på villospår och vi stå på sätt och vis
alldeles på Paulines sida, ty hon var en sällsynt varelse
och även ganska duglig i hushållet. Men hon kunde ej
blidka det fula ordets makt, ty Coriolani hämndgiriga
blod rann i hennes ådror; och Trubaduren å sin sida
begrep inte att hatets och hämndens rätsida kan vara
kärleken och att kärleken hos en kvinna kan göra dött
levande, och att den, jämte lämplig aga, skulle kanhända
ha gjort Pauline till en lika exemplarisk och förtjusande
fru som hennes yttre form var förtjusande exemplarisk.
Trubaduren demonstrerade med halt och helt om
marsch för egen del, i stället för att med kraftfulla
kommandoord och betydelsefulla, intresserade tag i nacken,
få Pauline med sig dit han ville och underhålla och
stärka den varma benägenhet som fanns hos henne och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
