Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Jeppe hade som alltid öronen rakt upp i vädret och
hörlurarna vända rakt fram, med nästan omärkliga
rörelser, som läto ana att ingenting undgick honom inom
hans krets, och denna var ofantligt mycket större än
den lilla värld som låg öppen för Hr Äbergsons yttre
öra.
Då Jeppe det minsta rörde på kroppen såg man
konturen av det grova, starka vilddjursskelettet:
skulderbladen, höftbenen med deras granna muskelpartier som
tecknade sig i hög relief och gjorde tvära, godtyckliga
vinkelböjningar på det vithåriga fodralet. Hälften varg
fanns det helt säkert i rasen, mera kanske, och ej så
långt borta. Framtill, i bringans nederkant, tycktes
fodralet vara skickligt och stadigt hopsytt med sömmen
utåt, i två uppåt välvda rundbågslinjer mellan bogarna
— han såg ut att vara klädd och hopsydd på ett prima
sportmagasin där god och säker engelsk smak varit
rådande.
Vi veta inte, om Hr Åbergson också tänkte på att om
Jeppe stod högt inom djurvärlden, så var det därför att
hans ras hade noga bevarat allt av vilddjuret som kunde
låta förena sig med en högre ståndpunkt, men kastat
bort det andra.
Allt användbart fanns kvar för att nu tjäna högre
ändamål. Den rent yttre kraften var ju minskad,
emedan den till en del slagit inåt, men den inre
förstärkningen betydde mera.
Om fem vargar möjligen, för födan i nödårstid, skulle
kunna rå på en oxe och göra kalops av honom — så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
