Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
skulle Jeppe för ideella eller åtminstone indirekta
ändamål: till försvar för sin vän och husbonde människan
och hennes husdjur, kunna gå lös på om så vore tio
vargar, med den utomordentliga élan varmed
Jorsala-fararen på sin tid slog sig fram till Jorsalaland, där Gud
själv vandrat.
Jeppe stod högt, ty hans ras hade förvärvat sig det
kristna korsets växt: ej så mycket i tankens, men i
känslans och viljans form: tillgivenheten, som tvingade att
våga allt och tåla allt för människor, vilka ju med ett
beskedligt uttryck kunna sägas vara både si och så och
som ej få väljas av sina husdjur utan tvärtom själva
välja dem — och ofta nog fara illa med dem.
Jeppe gick ju nu lös och hade just nu på sitt sätt och
från sin synpunkt ett förträffligt sällskap i Maja. Men
andra dagar stod han bunden, långa tider till och med,
och den inre kraften svek honom ej heller då, humöret
var lika bra, det var grundmurat med tålamodets sega
betong. Han inrättade sig genast efter
omständigheterna, och med förvånande visdom sökte han sin
underhållning i allt av levande liv som rörde sig inom synhåll;
stora och små följde han med den spändaste
uppmärksamhet: korna, getterna, skatorna, de två kattorna, en
metmask, en spindel. Utan att ha läst den store danske
författaren Kierkegaard tillämpade han vid behov dennes
föreskrift: »Ju mera man begränsar sig, dess mer
uppfinningsrik blir man — en ensam livstidsfånge är
mycket uppfinningsrik, en spindel kan vara honom till stor
gamman». Hur göra vi? Vi ha det ofta så, som Kierke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
