Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
aldrig woro ther så många inne med honom i
salen, att han ju wisste foga sig i snack och tal
med hwar och en, såsom thess stånd fordrade.
— — — Ändock han uti bokelige och andra
konster ej synnerligen war brukat, efter han i
sin ungdom tidigt blef therifrån tagen till
hof-tjensten, wisste han dock af naturen så
skarpsinnigt dömma om allehanda konstigt
handt-werk, om beläte och måleri, konterfej, landskap,
byggning, äfwen om fåglars, djurs, träds,
örters egenskaper, att han theri öfwergick mången
som therpå studerat hade. Fick han rätt ögonen
på en person, tå skulle han grant känna igen
honom efter tio eller tjugo år, och wisste ock
döma om hans natur, art och lynne.–-
Hwad han hade hört en gång eller twå, glömde
han aldrig. Hwar han en gång hade färdats i
byggden, ther willade honom ingen wäg, och
wisste ej blott namnet på byarne utan ock på
bönderne, om han ther hade wistats i sin
ungdom.»
Det var denna skildring, som på gipstavlan fanns
överförd till 6o-årsåldern, med ett helt liv, en hel värld bakom
sig. Men Gustav Vasas egna ord vid den tiden: »wi
göras nu fast trötta och swaga både i hufwudet, ögonen
och eljest» — de funnos ej med i hans bild. Han var
föryngrad i enlighet med sitt Gudsbeläte sådant som detta
skulle ha funnits i behåll ännu i hans 6o-årsålder om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
