Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
han ej slitit sig så hårt — för oss, för den svenska
rättsstaten, som han gjorde i ordning i grovamen säkra drag.
Det var en människa och en regent, vilken — det såg
Hr Åbergson mycket tydligt — för ingen del hade tappat
sugen ännu.
Men under bilden av denna obrutna kärnkarl stod
hans valspråk:
Herre, all världens Frälsare, bistå Oss!
Just under Gustav Vasas bild fingo de skulpterade,
förgyllda orden en övertygande kraft som för en stund
gav Hr Åbergson full sysselsättning. Minnena ur den
stora boken ordnade sig efter gipstavlans levande figur.
Redan i ganska unga år hade Gustav Vasa lyckats
genomföra det omöjliga stora verket — det yttre
befrielseverket. Men sedan det väl var gjort, så fann han, att
det hade varit en småsak mot vad som återstod: att göra
riket i ordning och höja statens väl över stånds och
klassers, landskaps och enskildas intressen.
»Kunde god ord hjälpa, då hafwe wi dem rikelig nog
utgifwit», skref han till sin svåger Johan av Hoya,
»förräderiet är så stort och widt bespridt, att wi ej wete
hwem wi skole tro; kommen derföre med den störste
makt till häst och fot, som I kunnen åstadkomma.»
Men även dessa nya erfarenheter orkade han mycket
väl med, och var ännu långt senare en »ljuflig, lätt och
lustig herre, när han eljest war obekymrat och
oför-törnat».
Men vad allt hade han ej under tiden fått lära sig!
Han hade fått lära sig bland annat, att han, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
