Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
verket fått — allt var ju bara som förut, med den
skillnad likväl att en flerårig förhoppning var ödelagd,
förhoppningen att ett låt vara kanske livsfarligt besök hos
den kirurgiska läkarvetenskapen skulle kunna uträtta
något i hennes hems huvudämne.
Och i den nya, sansade, ofarliga belysning, hennes öde
fått, fann hon sig nu värre och värre däran. Hon
fortade på stegen mer och mer, och slutligen halvsprang
hon för att åtminstone hinna in i sängkammarn och
läsa dörren innan det bar av med att alldeles tappa
humöret, ty det var det som omedelbart förestod den
stackars lilla frun.
Men i sängkammarn, vars dörr hon halvblind drog
igen efter sig i en stor fart, fann hon Hr Åbergson, som
i all oskuld ombesörjde en liten toalettsak.
Nu var gärdet uppgivet och det hemliga, alldeles
misslyckade försöket till en kupp skulle röjas; ty
gråt-krampen hade redan börjat och stod ej att hejdas, och
den med mänskliga känslor utrustade maken stannade
naturligtvis kvar för att vid lägligt tillfälle få höra vad
det var fråga om.
Efter fem minuter kunde Märta tala om det
väsentligaste av samtalet med Doktorn. Och för att ej på
något sätt vilseleda sin man, berättade hon, ännu
gråtande, också om Doktorns antydan att det där i regeln
var männens fel, och hans önskan att även Wilhelm
måtte besöka honom.
»Djävla åsna!» utbrast Hr Åbergson i ett gällt
gnällande, i det han kvickt lade huvudet på sned och höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
