Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
på de knutna händerna; han påminde om Rembrandts
tavla »Simson hotar sin svärfar»: vi minnas Simsons
innerlighet i blick och min, och gubben svärfars retsamma
trygghet i en fönsterglugg uppe på väggen.
Humöret kastade om för Märta: krampen i hjärtats
hjärta löste sig, hon måste skratta, hon stod kvar i en
vrå av rummet, framåtlutad, gråtande, och skrattade
mer och mer.
Emellertid påminde hon sig hastigt att hennes
berättelse ej blivit alldeles rätt eller fullständigt färglagd efter
verkligheten:
»Så här sa’ Doktorn också, straxt efter det där: han
är en klok karl! — han var mycke’ vänlig.»
»Tacka fan för det!» bekräftade Hr Åbergson
otacksamt. — »Han vet väl det att om jag började på att
gå på rådstugorna, så blev det första jag gjorde att
försöka kava i väg med honom ur alla Nämnderna — men
det där skulle kunna kosta mej i min affär en hundra
tusen kanhända i tidsförlust — och därför får den fan
sitta där han sitter — och det är det han tycker är så
dubbelgängat klokt förstår du! Det fattas bara också
att man skulle betala dyra pengar för besväret att få
regera kanal j erna!»
Märta fortfor att skratta, och muntrade upp sig mer
och mer. Och hennes ledsamhet var för den dagen sin
kos. Ty solen fortfor att skina över landet, bländande
vitt på snön, skimrande rött på kopparkastrullerna i
köket, och förgyllande på den redan upptöade,
upptrampade gården och på kaningården, där kaninerna nyfiket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
