Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Det stora föremålet för all denna munterhet från
minst två slädar såg sig ej om och rörde sig ej ens
men blev synnerligt klarvaken och fick på ett
ögonblick upp sitt allra svalaste, spänstigaste och rörligaste
affärshumör, som rörde sig med snabbheten av en timme
per sekund och som inom fem sekunder fick i ordning
en tabell över sannolikt och osannolikt, möjligt och
omöjligt i det befintliga sakläget.
Och då han var klar med den saken slog han kvickt
upp fotsacken över slädens framkant, drog upp bredvid
sig det över benen liggande fårskinnet, vände sig åt
höger, sade några ord åt Nicolaus, som satt bakpå och
körde, tog själv tömmarna i vänster hand och grep med
höger hand Nicolaus i pälsskärpet, och denne unge man
halades in i släden framför principalen, där han ställde
sig upprätt och återtog tömmarna.
»Kör skarpt, men låt dem hinna opp oss!» föreskrev
principalen, som nu omsorgsfullt surrade fårskinnet
kring sin vänstra arm med stadigt tag inuti för handen.
Härefter vände han runt i sin vida, men lätta och smidiga
vargskinnspäls, blev sittande med vänster sida mot de
ankommande och drog ur pälsens innerficka fram sin
mässingssnusdosa.
Han kunde ännu ej säkert se vilka eller hur många
som voro med, men han småskrattade gemytligt och
upprepade för Nicolaus de två slutsatser hans tysta
utredning nyss förut hade fastställt som säkra:
»Fårskallar!! — Och Coriolanus är inte med!»
17—142162. Fahlman, Firman Åbergson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
