Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Man var i god fart kommen till Messbacken.
Åbergson reste sig i släden och såg ner mot flottbron som
vid backens slut gick över Ore älv norrut, ej mot Orsa
dit landsvägen bar och som resan gällde.
Se där! Mycket riktigt! Det blänkte grant från
bron, det var isgata där. Och just nu gick månen hastigt
fram ur den lilla envisa molnstoden, gick fram som en
lydig tjänare till Hr Åbergsons allt livaktigare uppsåt
att här skulle det bli annat av. Hela bron var en
skridskobana, som det såg ut.
»Nicolaus», sade han, »kör ner på bron, jag hoppar
av där och ska göra kål på dem allihop, du fortsätter
utan att stanna förstår du — du fortsätter upp till
Björ-ka, där tar du folk med dig och far tillbaks så fort du
hinner så får vi vittnen någorlunda — för di svär
falskt di här djävlarna — men ingen av dina karlar får
blanda sig i själva affären förstår du!»
»På bron, små gossar!» ropade Åbergson åt sina
otåliga vänner bakom.
Nicolaus körde mycket riktigt in på bron, men
förföljarna stannade vidskepligt vid broändan för att först
sätta sig in i Åbergsons planer; en sakramenskad fälla
anades — men vilken?
Nicolaus hade fortsatt vägen, och Åbergson stod
uppställd på bron med en lämpligt hal dansbana framför
sig.
Han var i ett säreget förhöjt humör, som han kände
igen från några av sin ungdoms allvarligare fejder mot
större flockar, då han som nykomling vid sexton, sjut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
