Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
ton år stred sina strider för gaturätt i gruvstadens
ytterkanter. Han kände en ihållande rysning över hjässans
främre del, under skinnmössan, en krypande kyla i
hu-vudsvålen, som dock ej var obehaglig; han märkte hur
synskärpan ökades, hörseln skärptes och alla sinnen
spändes; andedräkten blev djup, långsam och gav ljud, drog
in en luft som var ändå renare än den rena vinterluften,
kroppsvidden kändes ökad och spände i kläderna. Han
visste att om han fick några stycken knivblad i sig, så
skulle han ändå kunna hålla ut — hans vilja satte propp
i hålen om så behövdes. Han var ung och rörlig som
vid tjugu år.
Marskalken gick mycket riktigt främst. Va’ sir inan!
ropade Hr Åbergsons segervissa hjärta: de gingo fram
som på nålar — pjäxor alla fyra — slarv och enfald
alltigenom.
Åbergson gick långsamt emot dem några steg och
halkade till för att hindra alla misstankar hos
motparterna. Plötsligt sprang han fram några långa, säkra
steg så att broddarnas skärande i isen rent av hördes, och
mättade en våldsam spark mot Marskalken, som svängde
sidan till och hukade ihop sig för att kunna stå, med
kniven i beredskap för svar på tal. Men det var en
blindspark, Åbergson drog kvickt in benet igen, och i det han
stampade fast sig även med högra foten, fällde han
snusdosan mitt på Marskalkens skinnmössa med ett slag
värdigt en ånghammare. Det hördes ett svagt knastrande
ljud i det stilla vädret — ett ljud, som när man med
handen klämmer för hårt om ett ägg — alla hörde det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
