Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
honom, matt i lederna och full i skratt; och i denna yrsel
vari blandade sig nyfikenhet, blev hon i triumf hemförd
av handlanden Oscar Lejonqwist (född Andersson) som
hans lagvigda maka.
Coriolanus gillade partiet, ty mågen Oscar var en
rivande skötsam karl, en arg detaljist som rev ögonen
ur närboende konkurrenter och som redan hade goda
besparingar och var revisor i sockensparbanken och en
eldig och gärna hörd talare på sockenstämmorna.
Men nästan omedelbart efter bröllopsdagen började
Lejonqwist i rivande fart förhöra Pauline om hennes
mellanhavande med Wilhelm, vartill han förut ej haft tid,
ty han koncentrerade sig på en sak i sänder inom varje
område.
Och här äro vi nu inne på kapitlets huvudämne.
Pauline tog att börja med saken lugnt, som hon ju
också hade full rätt att göra. Men inom en vecka fick
hon se att här hade hon fått göra med en liten en som
på tu man hand inte var att skratta åt. Sedan han hållit
henne vaken några nätter i sträck med de ursinnigaste
förhör kors och tvärs, tycktes han väl någorlunda
acceptera antydningarna om ett fortsatt övervåld från den
ohyvlade barbaren Åbergsons sida. Men likafullt gav
Lejonqwist henne ett par örfilar, och då hon ville ge
lika gott igen, blev hon randad på ett sätt som i ett nu
lärde henne att inte hon utan Lejonqwist var herre i
huset, så liten han var. Hon ville hem till Coriolanus!
Men hon förbjöds att gå ut, och Lejonqwist satte
magasinsdrängen att vakta henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
