Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
mådde hon patriarken att fara vidare. Umgänget
avbröts på några år.
Under tiden förökades Lejonqwists familj oavbrutet,
utan några nämnvärda uppehåll. Och även vid dessa
ömmande omständigheter tog Lejonqwist emellanåt
käppen i sin rörliga hand.
Men Paulines alltmer fullkomnade lydaktighet
lugnade småningom förhållandena. Lejonqwist kunde
efter några år säga sig med en visshet, som ingalunda var
överdriven, att han hade en hustru som var god som
guld och trofast in i döden. Han förlät henne efter hand
även att hon hade far och bröder. Han återknöt med
Coriolanus och svågrarna.
Men i behov av stark och omväxlande motion hittade
han på andra saker, både nytt och gammalt.
Ur sin mannaålders fornsaga hade Coriolanus någon
gång råkat upprepa för Lejonqwist den lyckade
berättelsen om hästaffärerna med Godsägaren och Ryttmästaren
m. m. Ohoj Ohojowitsch i Ingermanland.
Lejonqwist gömde orden i sitt hjärta, och bäst det
var hördes det av att han för första gången i sitt liv
ämnade fara utrikes, han skulle fara över Söderhamn
till Riga för att köpa vete, och han skulle göra en lång
avstickare till Petersburg och Ohojowitsch för ett
samtal med denne om mer än tio år gamla saker.
Pauline hade sinnet uppfyllt av sitt hem vars oavlåtligt
rörliga medelpunkt var Lejonqwist. Om Ohojowitsch
mindes hon numera knappt någonting annat än hans
granna uniform och den poetiskt färgrika och förgyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
