Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
lyxen på teatrar, militär, åkdon, lakejer och
tamburvaktmästare. Men ur detta gyllne virrvarr höjde sig
plötsligt Ryttmästaren långa sabel i högsta hugg och under
sabeln syntes en vilt grinande ansiktsmask med gulröda
borstiga mustascher som sprätte av ilska. Pauline blev
hj ärtängslig och visste sig ingen levande råd, ty
Lejon-qwists liv och hälsa var henne mera tänkvärd än
saligheten. Gud vare lov för Hans stora barmhärtighet! En
skillnad på tolv riksdaler i Lejonqwists och
Söderhamnsskepparens åsikter om skäligt pris för överfarten bragte
maken i en sådan hätskhet mot skepparen, fartyget och
dess rederi, att han tycktes helt och hållet glömma
Ohojo-witsch.
Men tyvärr! Hans rastlösa känslotänkande hoppade
plötsligt tillbaka igen på den mytiske store
Fiskhandlaren i grannprovinsen. Det var nu ej längre några
förebråelser mot Pauline, men han väsnades likafullt om att
jämte Coriolanus och svågrarna fara dit och göra
sluträkning med den vidriga fettlunsen vid Stora
Kopparberget, som var feg och försiktig som en gammal
späck-säl och inte förstod affärer mer än en tunna dålig
fisk-levertran gör det. Och detta oväsen återkom ryckvis
gång på gång, år efter år, och tycktes stiga i samma mån
som ryktet allt mera ökade Åbergsons förmögenhet.
Det var ej alls så otroligt att maken rent av skulle
ge sig på Åbergson, ty Lejonqwist var väl i ordens och
gärningarnas strider sådan att bäst det var skvatt det
till i honom av sunt förnuft och han sprang slokörad och
kanske tjutande sin väg och återgick ödmjukt till dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
