Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
där förut också — om hon får vara i fred för
bodknod-dar! — och om hon inte är vildinna med pinnar i näsan!»
Borgmästarn drog sig kvickt åt sidan från
reflexionsspegeln, ty det gick bekanta förbi. Men efter dem kom
den första flocken skolgossar från Allmänna
Elementarläroverket, och Borgmästarn släppte nästan av
Ehrensvärd för att kunna vaka över någonting, som han
motsåg i spändaste förväntan: det rörde K. !Maj:ts och
Kronans Posthus mitt emot.
Detta ämbetsverk var till det yttre ungefär som de
övriga efter 1847 års brand kvarstående gårdarna, ett
envåningshus av gammalt grovt timmer vars
rödfärg-ning var svartnad sedan hundra år eller mer, och inte
behövde förnyas, ty roströken gjorde timret hårt och
nästan oangripligt för tidens väder och vind. Det fanns
en gulmålad trälucka i väggen, tvärs igenom bjälklaget.
Mycket riktigt! En av de mindre pojkarna gick ner
i rännstenen, hukade sig förbi fönstren, knackade på
postluckan och rände sedan i väg för brinnande livet.
Luckan öppnades och den grånade Postmästarn,
Majoren och Riddaren av K. S. O. fyllde den lilla
öppningen med ett rött ansikte och väldiga gråa knävelborrar
kring ett blodrött gap, som hojtade ännu vildare än
fordom på exercisheden. De oskyldiga skolynglingarna
hälsade vördnadsfullt. Men de sågo stillsamt upprymda
ut över detta nöje som var att motse nästan var dag nu
sedan skolan börjat igen.
Så också Borgmästarn. Men då luckan åter stängts
med en väldig fart, vände sig hans gemyt från Post-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
