Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
mästarn, som försvann, till »De Fria Konsters» filosof
som han nästan släppt, men tog fast igen.
Hans hyllning åt Ehrensvärd var desto mera värd,
som dennes konstfilosofiska spröt hade råkat sticka till
honom själv på ett ganska kännbart sätt.
Utomordentligt tydligt uppfattade han ju att även
t. ex. griljerad kalvhjärna med franska ärter, allt
otvivelaktiga naturprodukter, kunde från Ehrensvärds
synpunkt bli någonting för »människans rena natur
onyttigt, i detsamma det bliver hennes oartade natur
tjänligt». Och i samma anda såg Borgmästarn också
misstänksamt på ett och annat överkulturellt drag i
salongens bohag, som kanske aldrig skulle ha kommit
dit om han tidigare inhämtat den Ehrensvärdska
pig-kulturen: ty Borgmästarn hade kraften att kunna
genast anamma sanningen om den var intellektuellt
utpräglad av en konstnär.
»Vi får se oss bättre för härnäst då vi köper nytt, det
är oförnekligt!» tänkte han godmodigt. Mycket
godmodigt, ty Ehrensvärd var ju själv också ganska lätt
sårbar, allt var inte i ordning hos honom, han hade
själv svåra drag av »täckhetens» oreda:
»–-Hos de gamle (greker och romare)
se alla saker ut, som af en mästares hand, i dess
barndom, under mogna åldern och på dess
ålderdom: detta beviser, jämte deras fullkomlighet,
att hufvudprinciperne i skönhet arbetade och
fullkomnade deras smak, gjorde allting
likformigt och utgjorde en sann smak, följaktligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
