Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
»Va nu då?!–säj du bara att jag är hemma
hela dagen.»
Vid angiven tid samma afton satt också mycket
riktigt Landshövdingen på sittdyna av svart kalvskinn i
en av de fyra gula länstolarna kring det avdukade runda
bordet.
Värden själv hade lojalt tagit plats ett par alnar från
bordet på en mindre stol som alldeles försvann under
honom och bakom hans ben; han såg ut att vara sittande
på fri balanseringskonst.
Landshövdingen hade kommit i uniformsmössa, som
han tog på ibland för underrättelse att vad han ville säga
var en ämbetssak och ingalunda någon privathemlighet.
Mössan låg invid honom på bordet.
»Jag kommer sent till Hr Äbergson — — i två
meningar», sade han allvarsamt. Han höjde på handen
liksom för att fortsätta, men hejdade sig och såg åt sidan
för eftertanke.
De hade aldrig talat ett ord med varandra någon gång
förut. Under sina fem år i Länet hade Landshövdingen
ej annat än knapphändigt och ganska buttert besvarat
Hr Åbergsons lojala hälsningar på gatan.
Men Åbergson kunde inte hjälpa att han tyckte bra
om Landshövdingens uppsyn i alla fall, i synnerhet nu
på så nära håll. Strax den storväxte, något åldrade
men ännu mycket kraftfulle Befallningshavanden kom
in, medan hälsningarna utbyttes, hade Åbergson synat
honom med en beslöjad blick — den självmedvetna, en
smula kroppsligt betonade styrkans blick — och kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
