Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i3
till ett känsloresultat att han lätt skulle kunna klå
Landshövdingen, men att denne nog ändå i så fall skulle både
på Ämbetets och egna vägnar stå på sig och hänga i
ända till dess andan hade farit alldeles ut ur kroppen.
Båda delarna hade gjort Åbergson gästfritt och trivsamt
stämd, välstämd så att säga på två strängar, men
ingalunda minskat hans vaksamhet. Han sade tills vidare
ingenting.
Landshövdingen fortsatte:
»Jag anser det numera vara min skyldighet att
enträget försöka intressera Hr Åbergson för järnvägen
–det är givetvis det som är mitt ärende–men!»
sade han med starkt eftertryck, rätade upp sig i stolen
och lade handen tungt på bordet–»men! — för att
kunna ställa några anspråk på Hr Åbergsons intresse
för Länet bör jag först göra min egen skyldighet–
genom att bekräfta! — vad jag nog tror Hr Åbergson
tänker sig förut — bekräfta!!», upprepade han och
trummade med sin kraftfulla hand en ljudelig marsch på
bordet: »att jag inte! för att få järnvägen till stånd far
fram med ohederliga och olagliga medel!–jag
menar häktningshistorien–som jag i sista ögonblicket
kom i tillfälle att avstyra–det där var ett försök
som jag hoppas vara enastående i svenskt rättsväsende
— jag kan inte tro och hoppas annat–eljest!!»–
han blev häftigt upphettad, de stora bruna ögonen
blänkte, han svängde armen i en väldig fart och knäppte med
fingrarna så att det small–»eljest skulle jag blygas
för att själv vara svensk ämbetsman och jurist!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
