Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Han var inte bara jurist! Han var också
humanistiskt bildad, med den grekiska Antiken som huvudämne
— Antiken, starkt romantiserad — och han var
utövande musiker med ett av de äkta och vackra, rent
svenska känslolägena mellan Gluntarna och Davids
psalmer.
Han fortsatte lugnt men med ljudelig röst:
»Hr Åbergson har rätt att få höra det besked jag
har givit åt Länsman i Kronofogdens närvaro och till
Kronofogdens egen efterrättelse — jag kallade ner dem
båda två och sade dem–att om det framdeles i
deras tjänsteutövning under min tid visar sig minsta spår
av uppsåtligt missbruk, så kommer jag att för de där
häktningsförberedelserna ställa de skyldiga under tilltal
för domstol, och på samma gång offentligen tillkännage
att jag nedlägger mitt ämbete om det ej finns så pass lag
och rätt i landet att de dömas till avsättning och
ovärdighet att brukas i Rikets tjänst!
»Mera gör jag tillsvidare inte — — resten får Hr
Åbergson göra själv om Hr Åbergson så vill.»
Hr Åbergson var nu ganska tagen; den slutna
vaksamheten förflyktigades, och de Storfurstliga dragen
öppnade sig till en oförbehållsam men anspråkslös och
aktningsfull välvilja.
Landshövdingen hade gjort paus, i det han lutade sig
tillbaka i stolen och lugnt betraktade Bergsmannen Hans
Donkans familj. Åbergson yttrade i tveksam och
vördnadsfull ton, men ytterst gästvänligt:
»Hör nu Herr Landshövdingen, den där järnvägs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
