Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Allés geben die Gotter, die unendlichen,
Ihrén Lieblingen ganz:
Alle Freuden, die unendlichen,
Alle Schmerzen, die unendlichen, ganz.
»Tokfan!» tänkte Hr Åbergson. »Inte har Gudarna
några älsklingar inte! Så här skulle det ha varit:
»Allés geben die Gotter
Ganz.»
»Och ingenting alls mera skulle det ha stått där.»
Varför i all världen hade han ej kommit sig för att
sluta med affärerna — de vanliga affärerna — förrän
nu? Idén med det rara salteriet var många år
gammal. –
Han hade ju längesedan, längesedan införtjänat åt sig
friheten — en i sanning mer än Storfurstlig frihet —
utanför och ovanför kretsen av de arbetande och
betungade — ja, utanför och ovanför det mesta av all mänsklig
ordning — den frihet som ligger i att inkomsterna
överstiga utgifterna även om man väljer sysselsättning
alldeles efter tycke och smak — varför hade han inte
kommit sig för att sluta — kommit sig för att upptäcka sitt
hem och sin hustru förr än det var för sent — i
åttonde månaden? Han undrade på sig själv, men var allt
fortfarande lugn och nöjd, ty i denna nattliga stund stod
han som en åskådare utanför, han hade fortfarande
Döden inom klart synfält och det var sina egna ögon han
ett kort stycke framföreåt såg smärtsamt vidga sig,
klarna och brista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
