Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig af de flesta. Men sjelf undvek hon tilltalsord
och öfver hufvud taget tilltal. Hon tolererade dem
som sina likar och såg i tysthet ned på dem.
Då hon kom in till måltiderna, hade hon
gema på sig en präktig drägt, som aflockade dem
sådana utrop som: »nej, men se en så fasligt
vacker klädning Hedda har p& i dag, då; den
kostar väl pengar», eller: »aldrig har jag väl
maken sett till krage; ja, Hedda hon kan allt!»
eller något dylikt. De tyckte hon var en rar,
treflig flicka, derför att hon icke visade dem någon
ovilja och derför att hon, när modem bjöd på
kaffe i de fina rummen, spelade på pianot för dem
och leende mottog deras applåder.
Rolf blef genast en gunstling hos fru Ydrén,
och han trifdes utmärkt i det stora
hvardagsrummet, bland dessa menniskor, som alla voro
hvarandras likar.
Der tröto aldrig samtalsämnen. Det rörliga
lifvet nere vid den vackra hamnen gjorde dem
romantiska och lifliga. Fanns ett täckt ansigte
under månglerskehufvan, gjorde man det till en
skönhet och diktade mer eller mindre tragiska
kärlekshistorier derom. De hade reda på
hvarandra såsom en enda stor familj. Trängda ihop
på en plats med samma slags handel, fingo de
ofta tillfälle att göra hvarandra tjenster. Var någon
sjuk, sålde man för honom, och åt den fattige
gjordes hederliga sammanskott.
Rolf tog med sig tidningar och föreläste. På
det viset indrogos ofta dagens frågor i samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
