Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var hygglig och snäll ändå, och man fick väl finna
sig i sitt enformiga lif.
När hon nästa gång väcktes för att se en
utsigt, sade hon: »Kära Rolf, det der ha vi ju
sett!» Och när han tog hennes händer och
yttrade: »Nu är lilla mamma snart hemma hos
lillan!» fick han en mycket onådig blick och svaret:
»Rolf, plåga mig inte; du kan väl förstå att det
är svårt nog ändå för mig!»
* *
*
Mormors lif hade varit mycket ensligt, sedan
Hedda gifte sig. Inte ville hon »springa hos de
unga och hänga sig på», fast Rolf grälade på
henne för att hon kom så sällan; och att inte
Hedda kom oftare var då inte att undra på, när
man visste, hur upptagen hon var.
Tant Anderssons Adolf sade en dag med ett
förargligt leende, att han sett Hedda ute, men att
unga frun visst blifvit lika närsynt som sällsynt
efter sitt giftermål. Han fick en skrapa, som tydde
på, att han träffat en öm punkt.
Men så blef det lif i huset, sedan de unga
farit. Amman, som inackorderats der med lilla
Ella, befanns omöjlig, i det mormor fordrade att
hon skulle vara som en mönstermor för den lilla.
Egentligen var det en ganska välvillig menniska,
fastän litet slarfvig; hon kände mera för barnet, än
hvad man kunnat vänta af en kvinna, som lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faaxhalm/0023.html
