Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kära Rolf,» sade hon sötsurt, »hvarför skall
du tala med mig om affärer och siffror? Det
bruka ni män ha för er sjelfva, och det är väl
angenämast. Jag litar fullkomligt på dig. Sköt
du husets yttre aflarer, så åtar jag mig de inre.
Det går ju bra ihop.»
»Nej, förlåt! I fall den, som sköter husets
yttre affärer, inte sätter sig i förbindelse med den
som sköter de inre, så kanske inte det går alls.»
Hon bleknade och sjönk tillbaka i stolen.
»Är det kanske din mening att säga, att du
är på obestånd?»
Han blef modstulen och tankfull i anledning
af hennes otillgänglighet, så att han kom sig inte
för att svara med det samma.
»Rolf,» sade hon ocli reste sig, »säg hur det
är! Är du konkursmessig?»
»Nej, nej, visst inte,» svarade han, der han
satt med korslagda armar i undran öfver sitt
ideals min, så häftigt upprörd, så föga
medlid-sam. Derför blef hans ton sorgsen och tveksam.
Detta ökade hennes misstanke och ängsliga
ifver.
»Hur var det, Rolf,» sporde hon och lade
handen på hans arm, »vi ha ju paktum? Mammas
förmögenhet — — ja, du förstår, jag tänker på
barnen.»
Hans bittra leende mildrades något, när hon
nämde barnen.
»Var lugn,» sade han och reste sig
äfven-ledes. »Allt är fullkomligt lagenligt ordnadt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
