Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dekorationsmålarinna. Men hon såg inte ut att
vänta något gynsamt svar.
»Ursäkta, men jag tycker jag sett er förut,»
sade Rolf, innan han öppnade portföljen.
»Ja, vi ha visst varit samtidiga vid Tekniska
skolan.»
Rolf rodnade. Nu kom han ihåg. Det var
ju »finniga Lova», som de elakt kallade henne, en
skygg, fattig flicka, och då nästan bara barnet.
Rolf hade särskildt en gång råkat ut för att
använda nämda epitet, just när hon gick förbi, och
man hade sedan disputerat en stund om huruvida
hon hört det, men icke kunnat märka det på den
förbiskyndandes min. Antagligen hade hon likväl
gjort det, ty Rolf märkte, att hon sedan ännu
sorg-fälligare undvek de slyngelaktiga kamraterna, som
tyckte så mycket om öknamn och hade vackra
sådana för vackra flickor. Hade nu detta legat
och grott hos den unga flickan hela tiden? Det
var inte otänkbart. Han blef ifrig att visa sig
vänlig och tillmötesgående, skyndade sig att läsa
namnet under teckningarna, bugade sig artigt och
sade:
»Mycket riktigt, fröken Louise Algren; nu
kommer jag ihåg. Det var ju roligt att träffa på en
kamrat.»
Med stigande intresse och förvåning såg han
på dessa teckningar å papperslappar af olika form
och färg, vimlande af genier, blomgrupper, arabesker
och täcka vyer; alla originella och vittnande om
stor begåfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
