Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ydrén och tanten foreslogo under skrattsalvor
högtidliga skålar för hvarandra. Jernkramhandlaren
och Adolf gjorde konster med knifvar och gafflar
och ingingo vad.
Allt detta passerade utan -att störa det klara
lugnet i värdinnans ansigte. Men Rolf och Louise
hade börjat ett samtal om en pågående strid inom
konstens verld, en sak, som Hedda icke hade minsta
reda på, men i hvilket ämne de två voro väl hemma.
De hade läst allt om det och sett en mängd taflor,
som de talade om; möjligen sett dem i sällskap.
Och utan att se sig om, utan att lyssna på någon
annan förirrade de sig allt längre in i ämnet med
en trygg, lugn min och strålande ögon. De stodo
på samma sida i striden, och när den ena gjorde
en anmärkning, sade den andra: Ja, just så har
jag tyckt.
Och der satt hon glömd och förbisedd, hon,
som bjudit sin mans aflönade biträde hem och
visat sig vänlig. Hon, som beslutat att öfverglansa
denna fröken Algren icke blott med elegans, atan
med sin husmo derlighet och sitt glada, tillgängliga
väsen.
Hon reste sig och bröt upp från bordet. Lik«
väl bibehöll hon ännu sin älskvärda min. Men
när gubben Berg kl. 8-tiden föreslog, att man
skulle »alle man» dansa française i salongen och
sjunga till, då blef det litet för tålamodspröfvande.
Hon ringde på tét, hvilket hon serverade med en
uppsynt som angaf, att det var sista numret pä
programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
