Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tacksamt, innan han återsjönk i sin rol af
biperson.
Talarens blindlykta vändes nu och göt sitt
sken öfver den församlade lärarpersonalen. Han
tackade den i föräldrars och barns namn för dess
sjelfuppoffrande nit och öfver allt beröm höjda
skicklighet, hvarpå de församlade skådade med
nyfiken sympati huru de aftackade gjorde en
reve-rence för talaren.
Denne tyckes nu ha kommit till kärnpunkten
af sitt föredrag, ty han stiger upp, harskar sig
och vänder sig till eleverna, som han betraktar
med en sträng blick, samt fortfar:
Karaktersbetygen hade till hans innerliga glädje
utvisat, att andan, som rådde i denna skola, var
god. Men tidsandan bland ungdomen öfver hufvud
taget var tyvärr ej god, och han ansåg derför sin
pligt vara att uttala några råd och varningar.
Hildur kände sig som om hon skulle få
ban-nor. Bon ansträngde sig att sammanhålla hvad
han sade och lyckades få ut följande hufvudpunkter:
Väktame på Sion såge med bekymmer och
oro ut öfver tiden. Mörker hotade. Ondskan
dref sitt spel. Men väktarens blick är skarp. Den
tränger till roten och ser upphofvet: den nya
skön-literaiuren!
Ordet utslungades så att Hildur hoppade till.
Ungdomen måste i tid få blick på fienden.
Men huru kunde de känna honom? Jo, de skulle
hålla sig till väktarne på Sion. Han behöfde blott
nämna två, det vore nog, två prydnader och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
