Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny skakning på hufvudet, suck och dragning
på ögonbrynen.
»Jaså, ja, gå då och säg hemma, hvad jag
sade, och kom igen och var flitig i höst, så går
det väl bättre, skall du se.»
Hildur tog tillbaka betyget och smög i hast
en blick på kretsen. Skulle hon kunna kasta sig
till någons bröst och ropa: Fräls mig, bed mamma,
att jag får sluta, jag duger icke till att läsa allt
det här?
Fröken Burrelius trummade nu en marsch på
fönsterrutan. De andra deremot stå der alla,
seende medlidsamt ned på henne, beherskade och
blida efter vanan; men hon ser ändå, att bakom
den mjuka ytan finns en mur. Det går blott en
väg till deras hjertan — kurserna.
Hildur vänder sig om och går med torra ögon
ut i förstugan. Hon går långsamt hemåt, slående
hälarna mot hvarandra i takt efter en banal
melodi, som hon gnolar invärtes till orden: Haf
förbarmande, haf förbarmande — utan att tänka på
annat än de grå gatstenarna, som ligga ojämt här
och der.
När hon viker om hörnet, ser hon familjen
Åhrén komma ut ur ett konditori, flickorna bärande
hvar sin stora påse. Hildur saktar stegen och
kommer långt bakom, men en af foglarna, som
vrider på hufvudet och får se henne, saktar äfven
sina steg och går fram till henne.
>Är du ledsen för du ej kom upp? Var inte
din mamma der? Vi ha fått fullt med bakelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
