Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der hyrde tvätterskan och hjelphustrun sedan
fyrtio år tillbaka. Der upprann för femton år
sedan en outtömlig källa till tröst för traktens
ungdom, när den fryntliga »karamellsfrun» flyttade
dit. Der väntade man år för år förgäfves lifvet
ur den gamle vattenåkaren för att se, om han ej
hopat rikedomar i sitt och Bruntes gamla stall
under de många herrans i girighet framsläpade
åreq. Der hade nu den sjuttioåriga enkan med
sina gråa döttrar, som alla arbetade på
sidenfabriken, lefvat på mullbärsträdets blad i fem och
tjugu år, hvilket kanske var anledning till att de
liknade puppor, som väntade på sin frigörelse.
Som flygelmän stodo vid återvändsgrändens
ytterpunkter två stenhus, som föreföllo den nya
tiden något obskura med sina framträdande
jern-krampor i de gråa murarna, sina tunga portklappar
och sina två å tre våningar. Men de brydde sig
ej om, hvad den nya tiden tyckte. De voro sig
sjelfva nog och insvepte sig i sin traditions
storhet och poesi. Der inne på väggarna funnos
stamfader i blåa frackar, stela tupéer och
pådiktade stora ögon. De hade varit med om att nöta
de smala förstugornas trappsteg, och de kanske
nötte dem än vid spöktimmen. Den nya tidens
sjudande vågor kastade späda verldsborgare in
mellan deras vittrade murar utan att lyfta på
portklappen. De små mottogos af englalika mödrar,
jhvilka hade föga gemensamt med denna jordiska
-yerld, och som jollrade med dem och lärde dem
•vörda stamfädren, och de vuxo upp och läto sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
