Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud å sin sida log och tyckte, att hon
a£-skuddat sig arfsynd, verlden och vårt eget kött,
fallna änglar och evig fördömelse. Sina goda
kunskaper i läsa, sknfva och räkna använde hon
till att hjelpa mor med räkenskaper öfver de alster,
som från klockargården sökte sig till salutorgen.
När fars ögon voro klena, läste hon tidningar för
honom, och, när vinterkvällarna blefvo för långa,
»Fältskäms berättelser» för mor.
Hon sköt fort upp till en rak, storväxt flicka,
så att grannarna mera förundrade sig öfver att
se hennes utbrott af uppsluppen, barnslig glädje,
än hennes stora händighet, då hon skötte bin och
blomster, knöt hop trådarna i väfstolen eller
ker-nade smör.
Hennes många praktiska bestyr bidrogo kanske
till att hon ännu långt efter konfirmationsåldem
stod på en temligen oreflekterad ståndpunkt i
andligt afseende, så att hon ej sjelf märkt, hur hennes
känslor för kyrkan småningom förändrats. Husets
existens stod i sammanhang med religionen, och
Luther var för henne som en fryntlig, gammal
farbror och gudfader.
Högmessans timmar voro de stunder i lifvet,
då klockaren gaf sig någon ro, och Gertruds hjerta
klappade af stolthet, då fadern, efter nämdemans
uttryck, »insöfde gubbarna till en- treflig, liten
fru-kostlur med den hedervärda, släpande koralen,
för att med mildt våld väcka dem till middagen
genom en utgångsmarsch», sammansatt af ett
mystiskt brummande i basen och ett lusteligt
Ax och .halm. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
