Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fö(jdea åt på hvar sin sida om vägen.
Han var nog inte så ung, den der, fast han var
skägglös och smärt. Han såg manlig och sträng
ut. O, ve, nu såg han visst, att hon iakttog
honom! Han kastade en sådan forskande blick
på henne.
»Det var ni, som ropade på korna?» sade han.
»Ja.»
»Det var bra gjordt, det,» tilläde han
småleende.
Han såg nästan lika allvarlig ut, när han log.
Det är hans mörka ögons skuld, tänkte hon.
»Fröken är klockarens dotter?» sade han.
»Ja.»
»Mitt namn är Klas Ulfsson. Jag tänkte få
tala vid er far.»
»Det går nog an.»
De voro vid grinden. På gungbrädet sutto
nämdeman och klockaren vid sina glas och
tidningar. Främlingen fördes in i salen, och Gertrud
satte sig på gungbrädet. Nämdeman tog pipan ur
munnen och böijade tala om vädret och grödan.
Gertrud svarade honom enstafvigt. Nämdeman
talade om blommor. Gertruds blickar gingo som
oftast till husets ingång. Nämdeman harskade sig,
plirade med venstra ögat och talade om bygdens
ungherrar. Han var ohjelpligt sällskaplig i dag,
fader nämdeman. Hvad brydde hon sig om ortens
ungherrar! Hon svarade allt tunnsåddare. Då
satte han tobakspipan i ena mungipan, log nästan
omärkligt med den andra och yttrade gäckande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
