Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen lät Assar henne taga itu med
hopp-löshetsfilosofema. Hon log ett blekt leende och
sade, att nu var han verkligen Ahasvérus. Hon
hade lefvat i en lustgård. Nu »slöto sig
blommornas kalkar, fåglarösten förstummades, och solen
miste sitt sken».
Assar skrattade och sade, att det var bara
litet sjösjuka i första stormen.
Ack nej, marken svigtade under henne!
Hennes dagar blefvo nätter, hennes nätter grubblande
dagar. Tungan ville ej göra sin tjenst, när hon
skulle jollra med lill-Klas. Hop var sannerligen
en svag varelse, menade hon. Likväl samlade
hon all sin energi. Nu kunde hon ej ge tappt.
Slog hon sig ej igenom, skulle förintelse-spöket
följa henne för alltid. Ännu voro hennes kinder
röda och hennes hufvud högburet. De stunder,
Assar var der, voro som varma solskensdagar på
hösten. Men när han gick, trängde sig logikens
mara på henne och kväfde henne.
En dag, när Assar reste sig och sade, att
han skulle gå in och taÿ. et# par ord med Klas,
innan han gick, utropade hon:
»Går du redan?»
Han vände sig hastigt om. En blick af ett
gemensamt medvetande föddes som ett stjemskott
i deras ögon.
»Vill du, att jag skall stanna?» sade han och
stod kvar vid dörren.
»Nej,» — hon stod och stack nervöst i en
nåldyna på bordet — »nej, jag hade bara tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
